Förändringar i organiseringen av arbetet är en vanlig anledning till bekymmer hos de anställda i brottspåföljdssektorn. Den psykiska påfrestningen i arbetet har ökat särskilt i fängelserna, men också i arbetet med samhällspåföljder och vid centralförvaltningen i branschen.

Enligt en nyutkommen enkät- och intervjuundersökning vid Forskningscentrumet för arbetslivet vid Tammerfors universitet med rubriken ”Välbefinnande på arbetsplatsen och jämställdhet mellan kvinnor och män i brottspåföljdssektorn” upplevs det ofta, i synnerhet i fångvården, att antalet anställda och mängden av arbete inte motsvarar varandra. Både i fångvården och i centralförvaltningen vid Brottspåföljdsmyndigheten var kvinnorna vanligen den grupp som granskade arbetsklimatet mest kritiskt. Enligt undersökningen är brådska och arbetskapacitet relaterade till ojämn fördelning av arbetsbördan. Detta gäller särskilt kvinnor.

Under hälften av personalen var nöjda med det stöd de fick från organisationen och med klarheten och begripligheten av organisationens mål. Det närmaste chefsarbetet, dvs. det stöd de fick av den egna närmaste chefen och relationerna mellan den egna chefen och de underställda, bedömdes klart mera positivt. Ännu bättre ansåg man att den egna närmaste chefen kunde behandla kvinnor och män jämställt.

Enligt den rådande uppfattningen kunde lönesättning och jämställdhet med fördel utvecklas

Många kvinnor i fångvården och centralförvaltningen ansåg trots allt att lönesättningen hos kvinnor och män var orättvis. När det gällde organisationens syften, ledningen, chefsarbetet och jämlik avlöning var man klart nöjdare i kriminalvården jämfört med fångvården och Brottspåföljdsmyndigheten. Byråerna för samhällspåföljder avvek från de andra ämbetsgrupperna även i det avseendet att de manliga svararna var mera kritiska än kvinnorna i sin bedömning av bl.a. chefsarbetet.

När det gällde de olika jämställdhetskomponenterna fanns det mest rum för utveckling i jämställdheten mellan olika personalgrupper, men också mellan olika åldersgrupper och kön. Man upplevde vanligen att personalen behandlades ojämlikt i avlöningen, fördelningen av arbetsmängden, informationen om nya uppgifter och fördelningen av arbetsuppgifter. Det ansågs ofta bero på ställning, personliga egenskaper, åsikter, kön eller utbildning. Kvinnorna uppfattade oftare än män att kön var orsaken till ojämlik behandling.

Kvinnor och män som jobbade på byråerna för samhällspåföljder var vanligen mest nöjda med gemenskapskänsla och uppskattning. Generellt uppfattade de också jämställdheten mellan könen positivt. Kvinnorna i fångvården och centralförvaltningen såg däremot ofta brister i hur jämställdheten utvecklades.

En gemensam positiv erfarenhet som delades av alla var stödet från arbetskamraterna. Möjligheterna att utveckla sig själv och det egna kunnandet bedömdes ofta som goda eller hyfsade. Kvinnorna ansåg att möjligheterna var något bättre än vad männen gjorde. I fångvården ansågs möjligheterna vara sämre än annanstans i brottspåföljdssektorn.

Både kvinnor och män har upplevt mobbning och sexuella trakasserier

Särskilt kvinnorna i fångvården var bekanta med negativa fenomen i arbetsgemenskapen – mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Många hade egna erfarenheter av dessa fenomen. Men trakasserierna gällde inte bara kvinnor, eftersom exempelvis män som jobbade med vakthållning och övervakning i fångvården hade blivit trakasserade av någon medlem i arbetsgemenskapen.

Trakasserier i klientarbetet var mest frekvent bland kvinnor som utförde arbete med samhällspåföljder. Dessutom belastas de anställda i fångvården och på byråerna för samhällspåföljder av våld och hotfulla situationer relaterade till klientarbetet. Ett allmänt önskemål var att mobbning och trakasserier på arbetsplatsen måste gemensamt diskuteras mera än tidigare.

Undersökningsmaterialet samlades in på våren 2009 hos personalen vid dåvarande Brottspåföljdsverket, kriminalvårdsväsendet och fångvårdsväsendet. I början av innevarande år sammanslogs de tre i Brottspåföljdsmyndigheten, en myndighet för hela brottspåföljdssektorn. Enkäterna skickades till 1088 personer, och 63 procent returnerade formuläret. Enkätmaterialet fördjupades genom 17 intervjuer.

Undersökningen försöker ge verktyg för utvecklandet av organisationen genom att beskriva de erfarenheter kvinnor och män som jobbar hos olika myndigheter och hör till olika personalgrupper har i termer av välbefinnande på arbetsplatsen. I undersökningen tangeras arbetskulturen i de olika organisationerna i brottspåföljdssektorn och hur skillnaderna mellan dem inverkar på möjligheterna till välbefinnande och jämställdhet.

En aktuell fråga i branschen är hur organisationsreformen i sektorn kommer att påverka förhärskande arbetskulturer och de anställdas välbefinnande på arbetsplatsen. Före den nu publicerade undersökningen har välbefinnande på arbetsplatsen inte granskats från ett könsperspektiv i brottspåföljdssektorn.

Undersökningen har i dess helhet utkommit i Brottspåföljdsmyndighetens publikationsserie
www.rikosseuraamus.fi/51617.htm

Ytterligare information:

Tammerfors universitet, Minna Leinonen, projektchef, tel. 03-3551 7262

Brottspåföljdsmyndigheten, förvaltningsdirektör Heli Herna, tel. 010 36 88419 och
specialsakkunnig Leo Immonen, tel. 010 36 88403