Brottspåföljdsverket
13.8.2010
Förändringar i organiseringen av arbetet är en vanlig anledning till bekymmer hos de anställda i brottspåföljdssektorn. Den psykiska påfrestningen i arbetet har ökat särskilt i fängelserna, men också i arbetet med samhällspåföljder och vid centralförvaltningen i branschen. Läs mera...
17.6.2010
Det finns många psykiskt och fysiskt synnerligen sjuka människor i de finländska fängelserna. De intagnas sjukfrekvens är avsevärt högre jämfört med den övriga befolkningen. Läs mera...
23.6.2010
Året 2009 var ett år av förberedelser för den nya organisationen: i början av 2010 inledde Brottspåföljdsmyndigheten som består av före detta Brottspåföljdsverket, kriminalvårdsväsendet och fångvårdsväsendet sin verksamhet. Läs mera...
En ny myndighet – verkställigheten av påföljder blir enhetligare
När den nya myndigheten inrättats finns det en enda riksomfattande institution som svarar för verkställigheten av fängelsestraff och samhällspåföljder. De administrativa organisationerna för fångvårdsväsendet och kriminalvårdsväsendet som tidigare arbetade som självständiga ämbetsverk ska läggas ned. Fångvårdens och kriminalvårdens professionella kunnande ska med personalen överföras till den nya organisationen.
Syftet med organisationsreformen är att förenhetliga verkställigheten av påföljder, häktning, fängelsestraff och samhällspåföljder. Vid Brottspåföljdsmyndigheten ska planeringen av strafftiden för häktade, dömda och andra klienter och själva straffverkställigheten, dvs. det egentliga avtjänandet av straff jämte frigivningsstadiet, bilda en mera enhetlig helhet än tidigare.
Brottspåföljdsmyndigheten – syftet med verksamheten
De som tjänstgör vid Brottspåföljdsmyndigheten har en gemensam grundläggande uppgift, att verkställa straffrättsliga påföljder. Brottspåföljdstjänstemännen och övriga tjänstemän vid myndigheten ska sörja för att straff verkställs på ett lagligt och tryggt sätt.
Laglighet innebär samtidigt att normalitetsprincipen ska iakttas. De påföljder som avtjänas ska inte inverka på de dömdas liv i högre grad än vad som följer av de restriktioner som medförs av själva straffet.
Strafftiden ska om möjligt planläggas så att de dömda kan utveckla sina färdigheter att föra ett liv utan kriminalitet. När de dömda under strafftiden blir förtrogna med färdigheter som främjar livshantering, har de efter strafftiden större möjligheter att bli integrerade som fullvärdiga medlemmar i samhället.