Skrivare Kati Sunimento

Publicerat 11.10.2024

Inför den stundande internationella fängelseutbildningsdagen är det lägligt att reflektera över vikten av den utbildningsverksamhet som bedrivs i fängelserna. Europarådet antog en rapport med 17 rekommendationer om fängelseutbildning den 13 oktober 1989, Council of Europe – 17 Recommendations on Prison EducationAvautuu uuteen välilehteen, och årligen firas den internationella dagen för fängelseutbildning den 13 oktober. Rekommendationerna i rapporten utgör en viktig grund för anordnandet av fängelseutbildning även i Finland.

Europarådets rekommendationer utgår från att varje fånge ska ha tillgång till utbildning. Visst garanterar redan Finlands grundlag fångarna samma rätt till utbildning som andra medborgare. Men hur förverkligas då rätten att delta i utbildning i fängelserna i nuläget?

Det korta svaret lyder: i regel tillfredsställande. Brottspåföljdsmyndigheten har en del rad samarbetspartners i utbildningsanstalter vars lärare arbetar helhjärtat i fängelser. Jag vill passa på och tacka varenda lärare som arbetar i fängelserna, er insats är oerhört viktig.

Ungefär en fjärdedel av fångarna deltar i någon form av utbildning under period av ett år. Av den veckovisa sysselsättningstiden är dock i snitt endast cirka tre timmar utbildning räknat per fånge. Antalet timmar går inte upp mot de utbildningsbehov som fängarna har. Därför vore det angeläget med att
  • utvidga utbudet av utbildningsmöjligheter till att bättre motsvara fångarnas och samhällets behov,
  • ha mer närundervisning,
  • uppmuntra och motivera fångarna att mer aktivt ta itu med utbildningen.

Jag får ofta höra att fångarnas missbruksrelaterade och mentala problem är ett hinder när det gäller påbörja en utbildning. Det är många som tror att deltagande i utbildning alltid handlar om en heltidsutbildning som syftar till att erhålla någon kvalifikation. Så är inte fallet. Vi behöver fler utbildningar med låg tröskel i fängelserna, till exempel kurser som institutioner inom fritt bildningsarbete ordnar. Det kan vara kurser i digitala kunskaper, konst och språk. Förberedande utbildning för examensinriktad yrkesutbildning är också något som lämpar sig väl för många fångar innan de börjar på den egentliga yrkesutbildningen.

Givetvis behövs också utbildning för syftar till erhålla en kvalifikation. Yrkesinriktad utbildning på andra stadiet har länge varit den mest populära utbildningsformen i fängelserna. Även om det inte alltid är möjligt att avlägga någon fullständig examen i fängelset, är det lyckligtvis numera också möjligt att avlägga delar av examen, något som har stor betydelse även ur sysselsättningssynpunkt. De vanligaste studieinriktningarna är bygg, logistik samt maskin- och produktionsteknik. Även restaurangs- och storköksbranschen och ytbehandling är populära. Antalet deltagare i gymnasieutbildning är också lagom hög, drygt 200 fångar pluggar gymnasiekurser varje år. Antalet vore säkert vara högre om det fanns mer närundervisning att tillgå.

Alltför många fångar är nödtvungna att studera på egen hand, utan undervisning eller vägledning av en lärare. Vissa fängelser är strikt avdelningsindelade och det gör att det blir en utmaning att sätta samman undervisningsgrupper av lagom storlek. I så fall bör anslagen ge läroanstalterna en reell möjlighet att ge personlig undervisning även när det är mycket små grupper. För att kunna ordna utbildning krävs naturligtvis också att fängelserna har tillräckliga resurser för övervakning och samarbete med utbildningsinstitutioner.

Mer än två tredjedelar av fångarna saknar examen på andra stadiet och nästa tio procent är utan grundskolekompetens. I samhällsdebatten framhävs uppfattningen att det är fången själv som bestämt sig för att lämna skolan någon gång under sitt liv. Riktigt så enkelt står det inte till. En betydande andel av fångarna dras med olika inlärningssvårigheter som de kanske aldrig fått det stöd de behöver för. Det som många fångar berättar handlar om upplevelser av utanförskap i grundskolan och att de inte fått tillräckligt med stöd från skolan, andra myndigheter eller från hemmet. Alla unga människor behöver få erfarenheter av framgång och acceptans, annars löper de risk att hamna på fel väg.

Jag återkommer till frågan i rubriken, alltså varför har vi utbildning för fångar i fängelserna? Vi vet från forskning och praktisk erfarenhet att deltagande i utbildning reducerar kriminalitet och bidrar till möjligheterna att hitta sysselsättning när man släpps. Detta är naturligtvis det huvudsakliga syftet med det hela. Men i fängelsemiljön glömmer man lätt bort att utbildning i bästa fall kan ha en lång rad positiva effekter. Deltagande i utbildning främjar fångarnas sociala färdigheter och vardagshantering, ökar välbefinnandet, utvecklar förmågan att reglera känslor och påverkar attityder, tänkande och beteende. Utbildning stöder en i att ta sig ur missbruk och rehabilitering från missbruket bidrar till framgång i utbildningen. Jag är övertygad om att varje euro som vi investerar i utbildning av fångar betalar sig själv många gånger om.