Fängelse i barndomen – barn i fängelse. En undersökning av barn vars liv präglas av moderns fängelsestraff

Rosi Enroos

Undersökningen är en studie som beställts av Brottspåföljdsverket hos institutionen för socialpolitik och socialt arbete vid Tammerfors universitet. Det viktigaste syftet med studien är att producera kunskap om barn som tillbringar småbarnsåldern i fängelse och om de åtgärder som föräldrarna och myndigheterna, främst fångvården och barnskyddet, vidtar för att ordna vardagen och uppväxtmiljön för barnen när de kommer till fängelset, befinner sig där och lämnar fängelset. I studien utreds vidare hur vården av kvinnliga fångars barn vanligen ordnas under fängelsetiden och hur barnen och mödrarna håller kontakt med varandra. Frågan om det är ändamålsenligt att barn hålls sig i fängelse ska granskas i anknytning till frågan om hur deras liv kunde ordnas utanför anstalten medan modern är intagen. Utredningen anknyter sig till en vetenskaplig diskussion med tre dimensioner: infallsvinkeln definieras utifrån barnets ställning, problembetonad föräldrarelationer och organisatorisk praxis. Utredningen vill bidra till diskussionen om det ligger i barnets intresse att han eller hon ska befinna sig på anstalt med den ena av föräldrarna (nästan alltid modern).

I Finland har mödrar med barn placerats på den slutna avdelningen i Tavastehus fängelse eller i Vanda öppna fängelse. Rapporten grundar sig på en preliminär utredning med rubriken "Barn i fängelse" som våren 2006 finansierades av Statsrevisorerna (Enroos & Pösö & Vierula 2006) och som i dagens läge kompletterats, preciserats och uppdaterats på basis av nytt material och den nya fängelselagen som trädde i kraft den 1 oktober 2006. Det källmaterial som undersökningen använder sig av samlades in under perioden 2006-2007. Forskningsmaterialet består av intervjuer med anställda och frivilliga som jobbar på avdelningar för mödrar med barn (19 st.), intervjuer med
mödrar som bor på dessa avdelningar (17 st.), uppgifter om barn som befann sig på dessa avdelningar under perioden 01.01.2000 – 31.12.2006 och information om mödrarnas fängelsestraff. Föreskrifter, anvisningar och andra handlingar som gäller dessa avdelningar har dessutom använts. Rapporten grundar sig också på en enkät som riktades till samtliga kvinnliga fångar i landet (N=213, 145 svar, svarsprocent 69). Enkäten kartlade antalet barn i fängelserna och hur barnvården var organiserad medan modern var intagen.

Från 2000 till 2006 befann sig ca 100 barn i fängelserna med den ena av föräldrarna. Merparten befann sig i fängelset under en period på några månader. Men det finns också barn som har tillbringat flera år i fängelse eller varit där flera gånger. Det framgick av källmaterialet att det finns bristfällig information, motsättningar och osäkerhet om hur barnets intresse ska beaktas när modern är intagen. Medan materialet samlades in var den sociala verksamhetsmiljön stadd i förändring, varvid ny praxis i anknytning till den nya fängelselagen och barnskyddslagen först höll på att utformas.

På basis av utredningen kan det konstateras att barn till intagna mödrar, barnens liv, vård och uppfostran vanligen är föremål för ett sporadiskt och minsta nödvändiga intresse från myndigheternas sida. Barn är institutionellt osynliga i fångvårdspraxis, och barn som befinner sig i fängelse är inte föremål för någon systematisk statistikföring. För att barnens intresse i fängelserna ska kunna utvärderas regelbundet krävs det statistisk information om dessa barn. Med stöd av utredningen kan det dessutom noteras att det innebär en stor utmaning för barnskyddet att delta i fastställandet av ett barns intresse enligt den nya fängelselagen, när barnet placeras i fängelse. Hittills har praxis i detta avseende förefallit heterogen. Fångvården måste alltjämt fördjupa sig i definitionen av barnens intresse och utveckla entydig praxis.

Hundra av de utfrågade 145 fångarna kände enligt enkäten moderligt ansvar för de 213 barn det gällde. Modersansvaret gällde inte bara biologiska barn eller en generation. De kvinnliga fångarna kände också ansvar för sina vuxna barn, barnbarn och systerbarn. Eftersom enkäten genomfördes som en tvärsnittsstudie, upprepades antalet barn som kvinnorna kände ansvar för så att antalet blev större på årsnivån.

Hälften av de intagna mödrarna var i allmänhet nöjda med möjligheterna att hålla kontakt med barnen. Å andra sidan fanns det stora missförhållanden i kontakterna. Särskilt besökslokalerna, fängelsesäkerheten och besökspraxis kritiserades. Så också de långa resorna. Mödrarnas kritik var särskilt riktad mot det faktum att möjligheterna att hålla kontakt och påverka barnets ärenden var obetydliga. Begränsningarna och svårigheterna att sköta ärenden hänförde sig enligt mödrarna till den praxis som både fångvården och barnskyddet iakttar. Det framgick av utredningen att många av mödrarnas barn hade omhändertagits redan innan modern dömdes till fängelse. När modern dömdes, påverkades boende- och vårdarrangemangen för en tredjedel av barnen omedelbart enligt enkäten. Man gick in för att arrangemangen skulle genomföras privat.

Utredningen ger vid handen att bägge barngrupper – de som befinner sig på anstalten tillsammans med modern och de som bor utanför – är osynliga i forskningen och fångvården både på finländsk och internationell nivå. Det kan konstateras att fängelsestraff för den huvudsakliga vårdnadshavaren alltid är en problematisk och mångfacetterad fråga, oavsett om barnet följer med föräldern till fängelset eller inte. När någon av föräldrarna döms till fängelse krävs det en allsidig syn på barnets situation, ett kontinuerligt uppföljande av situationen och framför allt organisatoriskt, kulturmässigt och professionellt sinne för barnets behov och rättigheter, oavsett om barnet befinner
sig i fängelse eller utanför. Det går inte att göra upp några entydiga riktlinjer för situationen. När barnets intresse granskas systematiskt, måste den specifika situationen i varje enskilt fall beaktas. Barnets ställning ska därför också i framtiden göras synlig som ett självständigt granskningsobjekt när fångvården och barnskyddet utvecklas och genomförs i praktiken. Detta är nödvändigt tills det blivit självklart att barnets intresse ska beaktas när den ena av föräldrarna blir intagen.

Publikationen på finska (pdf, 0.6 Mt)