Kriminalitet hos personer som sökt sig till missbrukarvård

En uppföljande undersökning utifrån register- och vårduppgifter av patienter i missbrukarvården som dömts till fängelsestraff
Pitkänen Tuuli, Kaskela Teemu, Tyni Sasu, Tourunen Jouni

Kriminalitet är ett vanligt fenomen hos klienter i missbrukarvården men detsaknas exakta uppgifter om frekvensen, karaktären och tajmningen av den kriminalitet som lett till fängelse eller böter. Med tanke på utvecklandet av tjänster är det viktigt att veta om hjälp sökts innan den kriminella aktiviteten började, hurdana omständigheter ökade risken för brott och om den kriminella verksamheten reducerats i takt med missbrukarvården.

I undersökningen utreddes kriminalitet som ledde till fängelse hos patienter i anstalts- och öppen vård (N=10 898) mellan 1990 och 2009. Undersökningen grundade sig på registeruppgifter. Särskilt undersöktes levnadsmönstret hos de missbrukspatienter (n=3 409) som varit intagna eller utfört samhällstjänst under perioden från 1992 till 2010. Undersökningsobjektens andel av samtliga intagna i finländska fängelser uppgick årligen till 6–9 procent. Undersökningsobjekten bestod av samtliga patienter på en vårdanstalt och två öppna vårdenheter vid A-klinikstiftelsen i Helsingfors under perioden 1990–2009. I uppföljningsundersökningen kunde vi vid sidan av vårduppgifter utnyttja anonymiserade uppgifter om domslut och fängelse, uppgifter om sjukfrekvens och mortalitet, och beskattningsuppgifter. Undersökningen genomfördes främst kvantitativt genom att stora patientgrupper jämfördes men analysen kompletterades också med en kvalitativ granskning av utvalda grupper. Syftet var att utreda hur frekvent kriminaliteten var bland patienter i missbrukarvården och hur väl de hade anpassat sig i samhället.

Kriminalitet var ett vanligt fenomen hos missbrukspatienter, särskilt bland unga män. Tre av fem män (61 %) och över en tredjedel av kvinnorna (37 %) som vårdats för missbruksproblem hade nyligen registrerats för domar eller böter (2006–2010). Enligt systemet för fånginformation hade 39 % av männen och 15 % av kvinnorna minst en gång registrerats under perioden 1992–2010. Hälften av dessa kvinnor och en tredjedel av männen hade registreratsför missbrukarvård före den första anteckningen i fånginformationssystemet.

Skillnaderna mellan män och kvinnor som vårdats för missbruksproblem var synnerligen stora med avseende på missbruk, kriminalitet och bakgrund. Könsskillnaderna blev dock mindre när enbart patienter med anteckning i fånginformationssystemet granskades. En stor del av de intagna missbrukarna hade bara slutfört grundskolan och var arbetslösa, många hade fysiska och psykiska problem. Vid sidan av kön uppvisade kriminaliteten skillnader som hänförde sig till födelseår och huvudsaklig drog.

Med tanke på forskningsresultaten är det särskilt anmärkningsvärt att vård ofta hade uppsökts före de första anteckningarna i fånginformationssystemet. I fortsättningen är det angeläget att utreda om vårdsystemet kunde utvecklas så att det bättre svarade mot dessa anhållanden om hjälp. Kriminaliteten hos personer som sökt sig till missbrukarvården visade sig vara så frekvent att det vore viktigt att utreda om den nuvarande missbrukarvården kunde tilldelas mera resurser och kompetens för behandling av kriminalitetsrelaterade frågor och förebyggande av brottslighet. Trots brister och begränsningar i approachen kunde vi genom registerundersökningen producera ny komparativ kunskap som inte kunnat framföras genom förfrågningar och intervjuundersökningar.


Publikationen på finska. (pdf, 1.38 Mt)



 
Publicerad 7.2.2017