Hälsa, arbetsförmåga och vårdbehov hos brottspåföljdsklienter

Matti Joukamaa med arbetsgrupp
Institutet för hälsovetenskap, Tammerfors universitet, Tammerfors universitetssjukhus
Brottspåföljdsverket


Hälsotillståndet hos finländska fångar undersöktes tidigare 1985 och 1992. Syftet med denna undersökning var att utreda hälsotillståndet och sjukfrekvensen samt därtill relaterad nedsatt arbetsförmåga och vårdbehov i olika undergrupper av finländska brottspåföljdsklienter 2006. Samplet bestod av manliga fångar (N=309), kvinnliga fångar (N=101), bötesfångar (N=100), livstidsfångar och tvångsinrättningsinternerade (N=100) samt personer som dömts till samhällspåföljder (N=101). Forskningsmetoden grundade sig på förfrågningar, intervjuer genomförda av sjukskötare, psykiatriska samtal, laboratorieundersökningar och och läkarundersökningar.

Psykiska störningar var synnerligen frekventa. Drog- och alkoholberoende var tiofaldigt jämfört med den övriga befolkningen. Amfetaminberoende var vanligt vid sidan av alkoholberoende. Personlighetsstörning av något slag kunde fastställas hos två tredjedelar. De vanligaste störningarna var asocial personlighet och emotionellt labil personlighet. Bland olika störningsgrupper var det endast psykoser som inte var mera frekventa än hos befolkningen i övrigt.

Också somatiska sjukdomar var vanliga med hänsyn till åldersfördelningen. Leverinflammation och särskilt hepatit C var frekventa. Läkarna bedömde att bara hälften av de undersökta var arbetsförmögna, en tredjedel hade nedsatt arbetsförmåga och nästan en femtedel var helt inkapabla att arbeta. Endast en tredjedel av kvinnorna var arbetsförmögna och nästan hälften helt inkapabla att jobba. Arbetsoförmågan var till stor del latent. Det betydde att långt ifrån alla som bedömdes som arbetsoförmögna i undersökningen lyfte förtidspension.

Hälsotillståndet hos bötesfångar och kvinnliga fångar visade sig vara exceptionellt dåligt. Bötesfångarna tillbringar en så kort tid i fängelse att rehabilitering är omöjlig. Med tanke på denna grupp vore det speciellt viktigt att säkerställa möjligheten till eftervård efter frigivningen. Drog- och alkoholberoende är det mest brännande problemet hos bötesfångar: bara några av dem uppvisade inte någon form av addiktion. Det är också den viktigaste frågan i rehabiliteringen av denna grupp.

Det framgick inga väsentliga divergenser i sjukfrekvensen mellan de olika åldersgrupperna i undersökningen, Skillnaderna mellan olika socialgrupper var obefintliga. Dessa egenartade forskningsresultat härrör antagligen från särdragen i samplet. I den vanliga befolkningen hopar sig ju de flesta sjukdomarna i lägre socialgrupper, och förekomsten av flera sjukdomar varierar mellan mellan olika åldersgrupper. Merparten av fångarna är unga eller medelålders, och åldern är uppenbarligen inte klart relaterad till sjukfrekvensen i denna grupp. Med tanke på socialgrupp är situationen bland fångarna också snedvriden. Eftersom utbildningsnivån är låg och och arbetserfarenheten vanligen högst begränsad hör merparten av fångarna till de lägsta socialgrupperna. Att utvärdera socialgruppen hos fångarna utifrån profession kan vara vilseledande: medan yrket hos den stora befolkningen i regel innebär ett långt anställningsförhållande, kan en fånges senaste anställning har varit synnerligen kort.

En av de frågor som aktualiserades genom denna undersökning var att utreda om det skett några förändringar i hälsotillståndet hos finländska fångar under de 20 år som förflutit sedan den första omfattande undersökningen av fångarnas hälsa genomfördes. En jämförelse försvåras av många metodiska skillnader mellan undersökningarna. Med hänsyn till detta kan de komparativa resultaten sammanfattas på följande sätt. Fångarnas somatiska sjukfrekvens har antagligen ökat något. I synnerhet olika slag av hepatit har starkt ökat. Psykiska störningar har blivit vanligare. Särskilt rusmedelsproblematiken är klart mera frekvent jämfört med situationen för 20 år sedan. Drogberoende är vanligt vid sidan av alkoholberoende, det gäller uppenbarligen också blandmissbruk av olika slags rusmedel. Ett positivt resultat var att arbetsoförmågan inte ökat bland fångarna.

Publikation på finska (pdf, 0.92 Mt)

 
Publicerad 7.6.2013