Säkerheten i finländska fängelser

Mika Junninen

Denna undersökning utredde de anställdas och de intagnas uppfattningar och åsikter om anstaltssäkerheten i öppna och slutna fängelser i Finland på sommaren 2007. Undersökningen inleds med en granskning av de internationella målen för anstaltssäkerhet som definierats av Förenta Nationerna, Europarådets rekommendationer, den finländska fängelselagen och annan inhemsk lagstiftning som gäller anstaltssäkerhet. Granskningen av de internationella rekommendationerna och det inhemska regelverket kompletteras av en analys av fängelsernas egna säkerhetsplaner. Dessutom genomfördes 33 kvalitativa tematiska intervjuer med anställda och intagna i diverse fängelser över hela Finland. Den totala utvärderingen av nuläget för anstaltssäkerheten i finländska fängelser grundar sig alltså på en granskning av allmänna krav och mål, å ena sidan, och lokal rutin och praxis, å andra sidan.

Med stöd av analysen av de internationella rekommendationerna och den inhemska lagstiftningen kan det konstateras att många frågor som föreskrivs i rekommendationerna har noga anammats och kommer väl till uttryck i inhemsk lagstiftning och fångvård. Det framgår emellertid av intervjuerna och observationsmaterialet att många lagar om säkerhet iakttas oenhetligt och rentav bristfälligt i finländska fängelser. Det finns problem i t.ex. rapportering och dokumentering av säkerhetsinformation och överföring av informationen till nästa nivå. Dessutom finns det brister i planläggning och praktiskt genomförande av brandoch räddningsövningar.

En synnerligen viktig observation i intervjuundersökningen var att anstaltssäkerheten var oenhetlig i olika fängelser. Fängelserna utarbetar anvisningar om säkerhetspraxis och reagerar på uppkommande problem på ett högst varierande sätt. Säkerhetsproblem av olika slag förekommer i samtliga fängelser, på vissa anstalter i större utsträckning, på andra i mindre. Men man förbereder sig för problemen och klarar av dem på ett slumpartat och varierande sätt. Också fängelsernas konstruktionsmässiga tillstånd varierar i hög grad. Några anstalter är moderna nybyggen, andra är över hundra år gamla. Byggnadsåldern tycks sakna betydelse med tanke på säker fångförvaring. Men åldern är synnerligen viktig när det gäller tryggheten och ordnandet av aktiviteter.

Säkerheten på öppna anstalter skiljer sig i hög grad från situationen i slutna fängelser. På öppna anstalter lever de intagna under mera civila förhållanden med dörrar som de själva kan öppna, och fängelseområdet saknar murar. De intagna jobbar ofta utanför fängelseområdet. De som jobbar i det öppna anstaltsområdet förfogar också över moderna arbetslokaler och redskap som lämpar sig för den specifika produktionen.Också antalet fångar, deras kondition och karaktären av brotten de begått är högst varierande. En allt starkare trend under 2000-talet har enligt de intervjuade varit att fångarnas fysiska och psykiska kondition har blivit allt sämre vid ankomsten till anstalten. Ett annat problem som togs upp var hur den ökade kriminella gängbildningen inverkar på anstaltssäkerheten.

I takt med den nya fängelselagen har fångvårdsorganisationen och de anställdas befattningsbeskrivningar reformerats på ett grundläggande sätt under de senaste åren. Det är ännu svårt att urskilja de slutgiltiga för- och nackdelarna med reformen, när det gäller anstaltssäkerheten. Ett viktigt resultat från organisationssynpunkt är att differentieringen mellan regioner, fängelser och olika praxisformer fortsätter och kommer att vålla säkerhetsproblem i framtiden. Fängelsepersonalen blir alltmer stressad och utmattad, medan arbetsmängden och antalet fångar som ska övervakas växer. Arbetet med att skapa ett nätverk av tjänstemän som ska koordinera säkerheten och övervinna regionala skillnader har inte ännu slutförts, och man befinner sig alltjämt i den inledande fasen när det gäller att skapa en riksomfattande säkerhetsstrategi.

 
Publicerad 5.6.2013