Återfallsbrottslighet bland pyromaner, våldtäktsmän och personer som dömts till besöksförbud

Taija Stoat, Taina Laajasalo & Helinä Häkkänen
Brottspåföljdsverkets publikationer 2/2005

Sammanfattning

Rapporten är en undersökning som beställts av brottspåföljdsverket hos en forskningsgrupp för kriminal- och rättspsykologi vid psykologiska institutionen vid Helsingfors universitet och som är fokuserad på återfallsbrottslighet bland pyromaner, våldtäktsmän och gärningsmän som dömts till besöksförbud (grupper med s.k. indexbrott). Forskningsmaterialet som samlats ihop genom ett slumpmässigt urval från systemet för polisanmälan omfattar gärningsmän som under perioden 1993-2001 gjorde sig skyldiga till mordbrand (N=184), våldtog ett bekant offer (N=56) eller dömdes till besöksförbud 1999 (N=186). Uppgifter om återfallsbrottslighet hos de nämnda grupperna letades upp i systemet för polisanmälan under hösten 2004. Uppföljningstiden för dessa grupper varierade i undersökningen mellan tre och elva år.

Under uppföljningstiden gjorde sig 76 procent av pyromanerna, 73 procent av våldtäktsmännen och 76 procent av de gärningsmän som meddelats besöksförbud skyldiga till en gärning som definieras som kriminell i strafflagen. Av samtliga undersökta återföll 76 procent i brott under uppföljningstiden.Över hälften av de undersökta begick våldsbrått (57 procent), medan 49 procent gjorde sig skyldiga till egendomsbrott och 4 procent till sexualbrott. De som återföll i kriminalitet begick under uppföljningstiden i genomsnitt 19 kriminella gärningar av olika slag. Antalet brott var sammankopplat med de undersöktas ålder så att de yngsta gärningsmännen begick flera brott under uppföljningstiden. Ett nytt brott begicks av 58 procent av det totala antalet undersökta under de påföljande sex månaderna efter indexbrottet, och av 71 procent under det första året. De som dömts till besöksförbud begick ett nytt brott avsevärt snabbare än pyromanerna eller våldtäktsmännen om frågan granskas enligt indexgrupp.

När grupperna av indexbrott granskades, kunde bestämda typer av upprepade brott skönjas hos de olika grupperna. I jämförelse med de andra grupperna begick en anmärkningsvärt större del av pyromanerna egendomsbrott under uppföljningstiden, och elva procent gjorde sig skyldiga till nya mordbränder. Sexualbrott var avsevärt vanligare hos gärningsmän som tidigare gjort sig skyldiga till våldtäkt. En ny våldtäkt begicks av 13 procent av våldtäktsmännen under uppföljningstiden. De som dömts till besöksförbud begick oftare våldsbrott, jämfört med andra grupper.

Vid sidan av de allmänna dragen av återfallskriminalitet granskades i varje indexgrupp med hjälp av statistiska mångvariabelmetoder det beteende på brottsplatsen och gärningsmannens bakgrund som framgick av indexbrottet samt sambandet mellan dessa faktorer och återfallet.

När det gällde pyromaner framhävdes betydelsen av tidigare kriminalitet, självdestruktivt beteende och missbruk. Hos våldtäktsmännen var återfallet sammankopplat med bakgrundsfaktorer som hänförde sig till ett kriminellt levnadssätt. Bland gärningsmän som dömts till besöksförbud var nya brott sammankopplade med låg ålder, ett kriminellt levnadssätt samt våldsamt antastande före besöksförbudet.

 
Publicerad 31.12.2013