Välbefinnande på arbetsplatsen och jämställdhet mellan kvinnor och män i brottspåföljdssektorn

Hanna-Leena Autio, Minna Leinonen, Risto Nikkanen, Katri Otonkorpi-Lehtoranta, Sannu Syrjä och Katja UosukainenForskningscentrum för arbetslivet vid Tammerfors universitet

I denna undersökning utreds de erfarenheter som personalen har av välbefinnande på arbetsplatsen och jämställdhet i brottspåföljdssektorn och huruvida kvinnors och mäns erfarenheter avviker från varandra. Undersökningsmaterialet samlades in genom förfrågningar och intervjuer som riktades till personalen vid Brottspåföljdsverket, kriminalvårdsväsendet och fångvårdsväsendet. Förfrågningen sändes till 1088 personer, och 63 procent returnerade formuläret. Enkätmaterialet fördjupades genom 17 intervjuer. Undersökningen försöker ge verktyg för utvecklandet av organisationen genom att beskriva de erfarenheter kvinnor och män som jobbar hos olika myndigheter och hör till olika personalgrupper har i termer av välbefinnande på arbetsplatsen. Före denna undersökning hade välbefinnande på arbetsplatsen inte granskats från ett könsperspektiv i brottspåföljdssektorn.

Forskningsresultaten behandlas i rapporten först från perspektivet av prestation, välbefinnande och arbetsgemenskap. Därefter fokuserar undersökningen på ledning, organisationsverksamhet och belöning. För det tredje granskas resultat relaterade till karriär, utbildning och personlig utveckling. I undersökningen tangeras arbetskulturen i de olika organisationerna i brottspåföljdsbranschen och frågan om hur skillnaderna mellan olika kulturer inverkar på möjligheterna till välbefinnande och jämställdhet. En aktuell fråga i branschen är hur organisationsreformen i sektorn kommer att påverka förhärskande arbetskulturer och de anställdas välbefinnande på arbetsplatsen.

Enligt resultaten ansågs hjälp från arbetskamraterna och uppskattning i den närmaste arbetsmiljön vara de mest positiva erfarenheterna i termer av välbefinnande. Det otillräckliga antalet anställda i relation till arbetsmängden samt brådska och ökad psykisk påfrestning var de vanligaste negativa erfarenheterna. Ökad psykisk påfrestning gällde speciellt kvinnor vid Brottspåföljdsverket och män i fångvården. Den allmänna attityden till ledning och chefsarbete var kritisk. Kritiken riktades särskilt mot stödet från organisationen och begripligheten av organisationens mål. Möjligheterna till personlig utveckling ansågs vara bättre än karriärmöjligheterna. I fångvården ansågs utvecklingsmöjligheterna vara svagare jämfört med andra myndigheter.

I termer av jämställdhet ansågs det att det största utvecklingsbehovet fanns i jämställdheten mellan personalgrupper, men också i jämställdheten mellan åldersgrupper och kön. De kvinnor och män som jobbade i kriminalvården hade de positivaste erfarenheterna av jämställdhet mellan könen, medan kvinnorna vid Brottspåföljdsverket och fångvården hade de sämsta. Dessa grupper förhöll sig på ett allmänt plan mera kritiskt till arbetsklimatet.

Publikationen på finska (pdf, 1.15 Mt)

 
Publicerad 5.6.2013