Likheten i permissionspraxis för fångar

Keinänen Anssi, Tolvanen Matti, Helminen Maija, Kilpeläinen Mia,
Östra Finlands universitet, Juridiska institutionen

Syftet med denna undersökning var att utreda enhetligheten av den praxis som tillämpas när fångar beviljas tillstånd att avlägsna sig från anstalterna. Undersökningen är empirisk. Den fokuserar på de egenskaper hos fångarna som står i ett statistiskt samband med brott mot tillståndsvillkoren. Den statistiska granskningen kompletterades med intervjuer och förfrågningar som riktades till slutna fängelser och öppna anstalter. Praxis med avvikelsetillstånd undersöktes
med hjälp av två slags statistiskt material. Det första materialet omfattade information om tillstånd och tillståndsbrott per månad enligt fängelse från oktober 2006 till januari 2009. Det andra materialet omfattade samtliga sökande och ansökta tillstånd 2008. Med hjälp av materialet undersöktes de bakgrundsfaktorer hos individerna som nverkade på att tillstånd beviljades eller avslogs och de aktorer som inverkade på att tillståndsvillkoren bröts. Det viktigaste forskningsproblemet var om det fanns skillnader mellan fängelserna i termer av tillståndsbeviljande och -brott, skillnader som inte kunde förklaras med fångarnas individuella egenskaper.

När tillstånden granskades enligt fängelse observerades det att det fanns stora skillnader i sannolikheten för att tillstånd beviljades. Detta accentuerades särskilt när det gällde slutna fängelser. Men tillståndsvillkoren bröts mera sällan än tidigare i relation till antalet beviljade tillstånd. På drygt två år var nedgången 30 procent. Villkoren bröts mera i slutna fängelser än på öppna anstalter, men det fanns stora skillnader mellan de enskilda anstalterna. De vanligaste grunderna för brott mot tillståndsvillkoren var att fångarna inte återvände inom utsatt tid eller återvände i berusat tillstånd.

Med stöd av granskningen av tillståndsmaterialet för 2008 kan det konstateras att de viktigaste faktorerna som inverkade på beviljandet av tillstånd var ålder, utländsk härkomst, arbetsoförmåga, strafflängd, dom för trafikfylleri, antalet disciplinära åtgärder under den pågående straffperioden, fängelsetyp och den omständighet att straffet avtjänades i de slutna fängelserna i Kuopio, Uleåborg eller Åbo. På basis av granskningen av tillståndsbrotten kan det på motsvarande sätt konstateras att de viktigaste faktorerna som varslar om tillståndsbrott är över 50 års ålder, antalet intagningar, civilstånd, tillstånd med stöd av lång strafftid, dom för rattfylleri eller narkotikabrott, sociala band, alkohol- och narkotikabruk, tidigare förseelser som lett till disciplinära åtgärder under den nuvarande fängelseperioden och brist på eskort under tillståndstiden. Det fanns inga betydande skillnader mellan slutna fängelser och öppna anstalter när det gällde sannolikheten för att tillståndsvillkoren bryts. Utifrån intervjuerna och förfrågningarna kan det noteras att tillståndspraxis präglas av särskilt övervägande i varje enskilt fall. Den primära vikten i tillståndsövervägandet
fästs vid planen för strafftiden, hur den genomförs. Andra beaktansvärda omständigheter är brottet, tidigare överträdelser av tillståndsvillkoren, tidigare förläggningsorter, upprepade brott, rymning/avvikelse utan tillstånd och deltagande i aktiviteter utanför anstalten. Ålder och kön förefaller inte direkt påverka tillståndsövervägandet. Avslag på ansökan om tillstånd ska motiveras för fången, vid behov också muntligen. Vid positiva tillståndsbeslut varierade övervakningsmetoderna enligt fängelsets resurser och fångens situation. Ett rusmedelstest tas alltid vid återkomsten. Andra vanliga övervakningsmetoder var lokaliseringstelefon och särskilda intyg.

Enligt intervjuerna och förfrågningarna var rusmedelsbruk den viktigaste orsaken till brott mot tillstånden. Disciplinstraffen för tillståndsbrott varierade i varje enskilt fängelse. Den viktigaste påföljden var skärpt praxis i övervägandet av framtida tillstånd och andra kompletterande påföljder, såsom byte av förläggningsanstalt. De vanligaste officiella disciplinstraffen var varning och enrum.

Uppfattningarna om när ett tillståndsbrott ägde rum varierade mellan anstalterna. Vissa anstalter iakttog absolut nolltolerans när det gällde rusmedelsbruk eller förseningar. Andra tillät smärre förseningar eller lindriga positiva resultat vid rusmedelstest. Den gällande lagstiftningen ansågs överlag vara tillräcklig. Däremot önskade man mera detaljerade direktiv om grunderna för begreppet viktiga skäl. Det skulle bidra till att eliminera skillnaderna mellan anstalterna. När resultaten från den statistiska analysen jämförs med resultaten från intervjuerna och förfrågningarna, kan några intressanta utfall noteras. Den statistiska analysen gav vid handen att en fånges ålder och kön inverkade på sannolikheten för att tillstånd beviljades. Intervjuerna och förfrågningarna talade å andra sidan inte för denna tes. Men sambandet mellan missbruksproblem och vissa specifika brott vid överträdandet av tillståndsvillkoren kom till uttryck såväl i intervjuerna och förfrågningarna som i den statistiska analysen.

Några enhälliga uppfattningar om hur iakttagandet av tillståndsvillkoren kunde mera effektivt kontrolleras kom inte fram i intervjuerna och förfrågningarna. Men i den statistiska analysen kunde man observera att avvikelsetillstånd under eskort klart reducerade risken för brott mot tillståndsvillkoren. Det bör dock noteras att tillämpningen av denna övervakningsmetod begränsas av fängelseresurserna. Tillämpning av övervakningsmetoder i samband med avvikelsetillstånd är ett intressant framtida forskningsobjekt. Det behövs ytterligare kunskaper om t.ex. egenskaperna hos de fångar som blir objekt för bestämda övervakningsåtgärder och huruvida bestämda övervakningsmetoder sänker risken för brott mot tillståndsvillkoren. Genom att effektivare allokera övervakningsmetoderna inom ramen för de förefintliga resurserna vore det möjligt att i högre grad förebygga brott mot tillstånden och sålunda främja fångarnas integrering i samhället.

Publikationen på finska (pdf, 1.06 Mt)

 
Publicerad 3.6.2013