Maktförhållanden mellan fångar och rädslan för våld i slutna fängelsen

Minna Rückenstein och Annika Teppo

Brottspåföljdsmyndighetens publikationer 1/2005

Intagna som fruktar andra fångar har under de senaste åren blivit en allt mera framträdande del av vardagen i slutna fängelser. Allt flera intagna ber om att avskiljas under strafftiden. Fängelseförvaltningen är tvungen att inrätta särskilda avdelningar eller andra säkra anstaltsplatser för sådana fångar. I forskningsrapporten “Maktförhållanden mellan fångar och rädslan för våld i slutna fängelsen” beskrivs ur de skrämda fångarnas synvinkel de inbördes maktrelationerna mellan fångarna, fångvåldet och hotet om våld i de specifika förhållandena i Helsingfors fängelse.

Undersökningsmaterialet består av fängelsets avdelningskort, bedömningar av risker och behov som gjorts på de intagna, ansökningar om överföring som författats av fångarna och disciplinanmälningar som gjorts till vaktcheferna. De intagna och anställda har dessutom intervjuats och deras observationer av fängelselivet utnyttjats. Information om 142 intagna som fruktade andra fångar samlades in från olika källor. Dessa fångar avtjänade sina straff under perioden mellan den 17 april 2003 och den 17 december 2004 i Helsingfors fängelse.

Under undersökningsperioden sökte sig ca var åttonde intagen i Helsingfors fängelse till avskildhet i något skede av strafftiden. De skrämda fångarnas ställning och antal varierar i varje enskild anstalt. Här inverkar både det fångklientel som placerats i fängelset och lokalarrangemangen. I Helsingfors fängelse placeras exceptionellt många intagna som dömts för narkotikabrott. Det återspeglas i de skrämda fångarnas situation. När intagna i Helsingfors fängelse på egen begäran begär att bli avskilda, är orsaken vanligen förknippad med drogmissbruk eller -handel.

Ca två tredjedelar av de intagna som fruktade andra fångar sökte avskildhet av en enda huvudsaklig orsak, medan en tredjedel gjorde det av flera skäl. Fångarna sökte sig till avskildhet på grund av beskyllningar för angivelser, brott de begått, etnisk bakgrund, rädsla för gängmedlemmar och drogskulder. En fånge kan även hamna på en isolerad avdelning på grund av intern droghandel i anstalten, sociala svårigheter eller psykiska problem. De intagna som på egen begäran söker sig till avskildhet är enligt fångsamfundet vanligen antingen moraliskt eller ekonomiskt onyttiga eller rentav skadliga varför man försöker göra sig av med dem genom att tvinga dem att flytta till de minst respekterade fängelseavdelningarna.

Påtryckningen på de intagna som fruktar andra fångar består främst av hotelser. Enligt undersökningen har det fysiska våldet mellan fångarna inte under de senaste åren ökat i Helsingfors fängelse. De fångar som på egen begäran söker sig till avskildhet kontrolleras snarare genom rädsla än genom fysiskt våld. Att skrämda fångar överförs från normala fängelseavdelningar till isolering eller till andra anstalter vittnar om starka hotelser som tvingar dem att bete sig enligt de hotfulla fångarnas vilja. Motsättningarna och den bristande jämlikheten i fångsamfundet framträder på ett konkret sätt i fängelsevardagen när fångarna tvingas söka sig till säkrare anstaltsavdelningar.

 
Publicerad 31.12.2013