Frigivna från fängelserna 1993-2001 och de som återvände

Brottspåföljdsmyndighetens publikationer 1/2004.

Kimmo Hypén

Sammanfattning

Undersökningen omfattar samtliga personer som dömts till ovillkorligt fängelse och som frigivits under perioden 1993-1999. Materialet som samlats från brottspåföljdsverkets centrala fångregister täcker maximalt 100.000 intagningar och 30.000 personer. Fyrtio procent av de förstagångsintagna som frigavs under perioden 1993-1997 dömdes ovillkorligt på nytt till fängelse. En fjärdedel av dem återvände till fängelset utan att ha begått något nytt brott för att avtjäna ett straff som inte vunnit laga kraft under den första fängelsetiden. Andelen fångar som dömts till ett nytt fängelsestraff växte knappast efter fem uppföljningsår, även om uppföljningstiden ökades till nästan tio år.

Män och unga återföll i brott oftare än kvinnor och gamla. Förstagångsintagna återföll mera sällan än de som minst två gånger dömts till fängelse. Mellan 85 och 95 procent av de frigivna som inte fyllt 18 intogs på nytt. Denna åldersgrupp är emellertid liten, det gäller i medeltal 27 frigivna per år. Andelen återfallsbrottslingar var mellan 20 och 30 procent i den äldsta åldersgruppen. Även denna grupp är relativt liten till storleken, det gäller i medeltal ca 280 frigivna per år. De som dömts för rån och egendomsbrott uppvisade den största återfallsrisken, och de som dömts för brott mot liv och sexbrott - den lägsta. Andelen återfallsbrottslingar ökar, när antalet intagningar stiger. Ca två tredjedelar av dem som råkat in i en ond cirkel av intagningar återvänder till fängelse inom tre år efter frigivningen. Några få av hundra frigivna förstagångsintagna råkar i in en ond cirkel av intagningar.

Den allmänna uppfattningen om att det finns en stor sannolikhet för en sådan ond cirkel är felaktig och grundar sig på att den största delen av de intagna många gånger återvänt till fängelset. Man får en alltför stor och felaktig uppfattning om sannolikheten för nya intagningar än vad som överensstämmer med verkligheten, om antalet återfall endast beräknas utifrån dem som vid en bestämd tidpunkt befinner sig i fängelse. De fångar som råkat in i en ond cirkel av intagningar medför en speciell utmaning för brottspåföljdsverket och för samhället i vidare mening: de utgör den sjukaste, fattigaste och mest utslagna delen av den vuxna befolkningen. Men också av dem stannar ca var tredje permanent i friheten efter varje ny intagning.

Sannolikheten för att förbli fri är särskilt stor när det gäller dem som kan undvika rusmedel. Den avsevärt högre dödlighetsgraden hos frigivna fångar jämfört med befolkningen i övrigt förklarar endast delvis varför den onda cirkeln av intagningar bryts. Enligt det centrala fångregistret fanns det efter 1991 i Finland 13.340 personer som avtjänat fängelsestraff och som vid befolkningsregistrets jämförelsetidpunkt den 1 mars 2002 var vid liv och som dessutom befunnit sig minst fem år i frihet och därför sannolikt inte längre återvänder till fängelse. När det gäller före detta intagna som frigivits efter 1999, är uppföljningstiden ännu alltför kort, varför det inte ännu finns någon information om de definitiva återfallssiffrorna hos de förstagångsintagna som under de senaste åren anlänt till fängelserna.

 
Publicerad 5.12.2013