Enhetlig organisation – enhetlig kvalitet?

En undersökning av kvalitetsfaktorer i fängelsestraff och samhällspåföljder vid Brottspåföljdsmyndigheten
Henrik Linderborg, Peter Blomster, Marja-Liisa Muiluvuori, Sasu Tyni, Tuomas Laurila

Undersökningen bygger på en studie från 2012 som kartlade fängelselivetskvalitet genom förfrågningar i fyra fängelser och en kvalitativ undersökning som ett komplement till förfrågan. Med denna undersökning vill vi ge en mera övergripande bild av brottspåföljdernas kvalitet jämfört med pilotundersökningen. Vid sidan av fängelse har vi också tagit upp samhällspåföljder. Utifrån ett mera omfattande komparativt material går vi in för att utreda om de fängelsedifferenser som framgår av pilotundersökningen också gäller samhällspåföljder och vilka faktorer som i så fall förklarar sådana differenser. Kan skillnaderna förklaras utifrån olika arbets- och organisationskulturer, såsom i pilotundersökningen, och inverkar dessa på hur bestraffnings-, effektivitets- och rehabiliteringsmålen i kriminalpolitiken förverkligas i fängelse och samhällspåföljder?

Undersökningen genomfördes som en enkät i samtliga fängelser och samhällspåföljdsbyråer utifrån den engelska atmosfärsundersökning som användes i pilotundersökningen. I tre samhällspåföljdsbyråer insamlades dessutom kvalitativt material genom att de anställda och klienterna blev intervjuade. Syftet med intervjuerna var att synliggöra de kulturella verksamhets- och tankemönster som inverkar på samhällspåföljdernas kvalitet.

Med kvalitet avses i undersökningen samtliga faktorer relaterade till verkställighet av fängelse och samhällspåföljder i vidaste bemärkelse. Vid sidan av den verksamhet som förmedlas via personliga relationer granskas kvaliteten också flerdimensionellt i dess organisatoriska och fysiskt-materiella sammanhang. Kvaliteten antas utformas via de straffrättsliga föreställningar som kan skönjas i bakgrunden av verksamheten. Sådana straffrättsliga föreställningar är en tro på straff, en tro på effektivitet och en tro på omsorg och humanitet. De fungerar som kriminalpolitiska och praktiska hypoteser om hur kvaliteten ska utvecklas i alla dess dimensioner. Undersökningen visade att brottspåföljdernas kvalitet påverkades av de arbets- och organisationskulturer som redan dykte upp i pilotundersökningen. Trots sina olikheter uppvisade dessa kulturer också flera gemensamma drag. Skiljelinjen mellan dessa kulturer kan enligt denna undersökning dras mellan slutet fängelse och samhällspåföljder.

I personalenkäten syntes kulturskillnaderna särskilt i hur man fördjupade sig i och brydde sig om fångarnas eller samhällspåföljdsklienternas situation och stödde dessa klienter. Samtidigt framträdde skillnaderna också i attityden till kontroll, övervakning och bemötande. Personalen i slutna fängelser ansåg det viktigt att bevara disciplin och ordning. I slutna fängelser accentuerades också ett formellt och ytligt förhållningssätt till fångarna. Ordning och disciplin ansågs vara mindre viktiga i byråerna för samhällspåföljder. Det viktiga ansågs vara interaktiva och samarbetsorienterade klientrelationer. Detta bestämde bemötandet.

I enkäten till fångar och samhällspåföljdsklienter framträdde skillnaderna främst när det gällde stöd, uppmärksamhet, uppskattning och relationer till de anställda. I samhällspåföljder uppskattades personalens stöd för avtjänandet av straffet och skötseln av vardagsfrågor. I fängelserna var det ofta viktigt att personalen var korrekt och skötte sina uppgifter sakligt. Med hänsyn till kvaliteten av fängelsestraff var det viktigt att man hade formella, förtroendefulla och hyggliga relationer till de anställda. I samhällspåföljderna betonades individualitet, informella relationer och serviceinriktning.

Hos personalen förklaras den allmänna kvaliteten i verksamheten starkare av motivations-, stress- och delaktighetsrelaterade faktorer i en statistisk analys. Fångarna och samhällspåföljdsklienterna uppfattade att den allmänna kvaliteten var bättre särskilt när relationerna till personalen var goda. Den allmänna kvaliteten uppfattades av fångarna dessutom vara bättre på grund av faktorer relaterade till boende och levnadsförhållanden. Hos samhällspåföljdsklienterna spelade faktorer som hänförde sig till mottagandet en större roll.

Den kvalitativa undersökningen ger vid handen att den dominerande arbets- och organisationskulturen i samhällspåföljder grundar sig synnerligen starkt på en vårdbetonande föreställning som ska samordnas med bestraffnings- och effektivitetskrav. Samarbetet med samhällspåföljdsklienterna anses vara en viktig princip som ska styra verksamheten. Verksamheten betonar att klienterna ska stödjas och hjälpas. Dessutom accentueras interaktiva praxisformer som är typiska för andra människorelationsyrken. Om verksamheten helt bygger på framgång i enskilda klientrelationer blir den sårbar. Därför är det, såsom i fängelsestraff, problematiskt att allokera och balansera bestraffande och stödjande funktioner i samhällspåföljder.

Undersökningen bekräftade att såväl samhällspåföljderna som fängelsestraffen ställs inför likartade problem med hänsyn till kvalitetsutveckling. Utvecklingsproblemen hänför sig till personalens kunnande och tjänstgöringskultur men också till hela organisationskulturen och styrnings- och ledningspraxis.


Publikationen på finska. (pdf, 2.35 Mt)

 
Publicerad 7.2.2017