Brottspåföljdstjänsteman Mikko Tasanto från Vanda fängelse: Jag har fått lägga upp och utveckla mitt jobb så att det kommer väl till pass i ett häkte

Under min karriär har jag utbildat i användning av maktmedel och jobbat som brottspåföljdschef i en rad fängelser. Så har jag fått tillfälle att uppleva de olika faserna i att sitta inne ända från att vara häktad till att komma till en öppen anstalt. Det är erfarenheter som gett mig bredare insikt i sektorn på det stora hela, och i mitt nuvarande arbete kan jag inse hur mina insatser påverkar arbetet för andra tjänstemän vid myndigheten.

Jag utexaminerades som samfundspedagog från Humanistiska yrkeshögskolan 2016, och för närvarande studerar jag för högre yrkeshögskoleexamen på samma studielinje. Målet är att bli klar någon gång nästa år.

Häktade har restriktioner i sina kontakter och de negativa konsekvenserna lindrar man genom att involvera de häktade i aktiviteter utanför cellerna

Jag har arbetat som brottspåföljdstjänsteman i drygt ett halvår. Jag sökte mig till uppgiften för att jag ville ha nya utmaningar, och jag har fått påverka min egen uppgiftsbeskrivning. Jag jobbar på avdelningar där de häktade är ålagda restriktioner i kontakterna med stöd av tvångsmedelslagen. I praktiken innebär detta att deras kontakter begränsas kraftigt: de får inte ringa samtal, skicka brev eller stå i kontakta med sina anhöriga. På Vanda fängelse använder brottspåföljdstjänstemännen en hel del av sin arbetstid till fångar med restriktioner för att de ska kunna hålla huvudet i skick medan de står under restriktioner.

Syftet med restriktionerna är att trygga förundersökningsmyndigheternas arbete. I mitt arbete försöker jag förebygga de negativa konsekvenser som restriktionerna medför. Det gör jag genom att aktivera dem att deta i aktiviteter utanför sin cell. I praktiken innebär det olika motionsaktiviteter och övervakning, handledning och rådgivning i anslutning med dem. För en liten del försöker jag dessutom ordna sysselsättning inom arbetsdriften, det kan vara städning eller att klyva och förpacka vedklappar. I samverkan med handledarna ordnar vi också aktiviteter som går ut på social rehabilitering.

Jag har fått en massa positiv respons från häktade för de här aktiviteterna, och många har också fått sin dygnsrytm förändrad mot en bättre riktning. Ute i det civila kan de ha sovit länge på morgonen, men nu kommer de upp i morgon bitti när celldörrarna låses upp. Jag tror att vara aktiv påverkar ens såväl psykiska som fysiska välbefinnande. När kroppen och hjärnan är i balans mår människan bättre.

Att bygga upp förtroende tar länge och arbetet startar redan vid intagningsintervjun

Jag tar intagningsintervjuer med de häktade, där jag kartlägger deras bakgrunden och går igenom vad det är som restriktionerna i kontakter i praktiken innebär. Under intervjuerna motiverar jag den intagne till en livsstil utan kriminalitet i den utsträckning som häktningstiden tillåter. Ofta händer det att den roll som den intagne upprätthåller i fängelset krackelerar under intervjun.

Intagningsintervjuerna betjänar också utvärderingscentret som tar fram en plan för strafftiden och det slutna fängelset, då jag under intervjun får reda på om till exempel finns behov för missbruksrelaterade eller sociala insatser. Jag utreder också frågor som gäller säkerheten, såsom på vilken avdelning den intagne ska placeras. Jag undviker att placera den intagne på en avdelning där han kan hamna i bråk.

Jag har ett tätt samarbete med en hel rad tjänstemän i fängelset till exempel i frågor som gäller utbildning, missbrukarrehabilitering, mentalvårdsarbete och säkerhet. Om det vid inkomstintervjun kommer fram att det behöv att åtgärda boenderelaterade saker eller få hjälp med missbruksproblem, hänvisar jag den intagne vidare till rätt tjänsteman. I mitt arbete bedömer jag också hur planerna för strafftiden framskrider. Jag samarbetar med förundersökningsmyndigheterna och kontaktar närstående som kan ha stor oro över sin intagne anhörig.

Att känna till de intagna och kunna läsa situationer står i fokus när det gäller att förebygga konflikter och minimera säkerhetshot

I arbetet på avdelningen står jag i ständig växelverkan mellan de häktade och vi går igenom vardagliga frågor, till exempel hur det funkar på häktet och hur man sköter olika tillståndsärenden. Jag ger svar på intagnas frågor, ger råd och utreder saker. Genom att vara närvarande i deras vardag lyckas jag bygga upp förtroende, men också följa och profilera de intagna och på så sätt förutse konflikter och säkerhetshot.

I det här arbetet lär man sig känna de intagna och kommer in i deras tankevärld, och till och med att ha en viss förståelse för orsaker som bidragit till deras kriminella beteende. Även om jag förstår hur det kommer sig att en viss gärning har begåtts, betyder det inte att jag accepterar det. För en del av fångarna är pengar det som motiverar dem till kriminalitet. Ett brott kan bero på förtvivlan, att personen saknar jobb eller har så stora skulder i utsökning att det inte finns någon motivation att arbeta när staten tar en tredjedel av lönen.

Interaktionsförmåga i fokus i brottspåföljdstjänstemannens arbete

I arbetet som brottspåföljdstjänsteman behöver man ha en mycket god kompetens att växelverka och samarbeta, agera planmässigt, överblicka helheter, tänka kreativt och våga pröva med nya saker. Man måste vara resolut när det gäller att ingripa i missförhållanden, ha god stresstålighet och anpassningsförmåga. Coronatiden har i synnerhet krävt anpassning och kreativitet när det har gällt att utveckla sitt eget arbete, och arbetet med utländska intagna medför också en del specifika utmaningar, bland annat på grund av språkbarriärer. Man ska vara insatt i administrativa frågor, kunna bedöma saker och människor och ha ansvarskänsla.

Vi har var och en sin egen personlighet, och det finns inget enda rätt sätt att göra jobbet på. När jag började som brottspåföljdstjänsteman fick jag möjlighet att skräddarsy mitt jobb så att det kommer väl till pass på ett häkte. Jag hade ledningens stöd för att skapa något nytt, och jag vill tacka för förtroendet jag har visats.

Jag upplever att mitt arbete har ett avsevärt samhällsintresse, eftersom jag för egen del kan bidra till att reducera återfall i brott. Om bara en enda person låter bli att begå ett nytt brott, uppstår en hel rad fördelar, inte minst ekonomiska. Var och en av oss på Brottspåföljdsmyndigheten gör en viktig insats som kommer hela samhället till godo.