Specialhandledare Mervi Wuolle

”En lyckad arbetsdag ska också ha en smula skratt”

Jag kom till Kylmäkoski fängelse för ett kortare vikariat hösten 2006. Nu går mitt jobb huvudsakligen ut på att handleda grupprehabiliteringsprogrammet Kalterit taakse. Programmet fokuserar på att förändra de tankesätt och beteendemönster som upprätthåller den onda cirkeln med missbruk och kriminalitet.

Ursprungligen sökte jag tjänsten som missbrukssköterska på Kylmäkoski. Det blev en som redan jobbade på Brottspåföljdsmyndigheten som valdes, men jag erbjöds ett två månaders vikariat som sjuksköterska. Min grundutbildning är sjuksköterska. Jag arbetade på psykiatriska sjukhuset i Kaivanto på missbrukarvårdsenheten och bestämde mig att jag inte skulle byta jobb för en såpass kort anställning. Jag fick höra att visst hittar vi arbete åt dig här också sedan. Det här var för 17 år sedan. Efter några månader blev jag anställd inom missbrukarvården och det jobbet har jag fortfarande.

Jag handleder programmet Kalterit taakse, som är ett rehabiliteringsprogram för missbrukare som tagits fram enkom för Brottspåföljdsmyndigheten. Det är två programstarter om året. Förutom på Kylmäkoski kan man söka till programmet även från Riihimäki fängelse. De som blir uttagna till programmet flyttar till en avdelning med 12 platser där jag arbetar. Det är högst åtta fångar som tar programmet samtidigt, och därtill kommer de som redan har slutfört programmet och ska bo på avdelningen tills de friges på prov eller flyttas till öppen anstalt. Det är bra att ha människor som redan gått kursen på avdelningen, det håller i gång en bra kultur. Mitt kontor ligger också i samma lokaler. Dessutom är det aktiviteter på avdelningen som bedrivs av KRIS, föreningen för före detta fångar som hjälper dem att dra sig ur den kriminella livsstilen.

Det gäller att genuin

Under en vanlig arbetsdag småpratar jag med intagna på avdelningen, handleder programmet tillsammans med min kollega, har klientmöten och sköter intagnas ärenden i samarbete med annan personal. Av alla kollegor är det den andra programledaren och väktarna på avdelningen som jag har mest att göra med.

Den viktigaste färdigheten som behövs i jobbet är förmågan att lyssna. Du måste vara bestämd och göra saker så som man kommit överens om. Du måste möta människor utan fördomar. Att man gillar jobbet, bara med det kommer man redan långt. Jag har aldrig känt mig otrygg, men självfallet måste man vara medveten om säkerhetsfrågor när man jobbar i ett fängelse.

Sammansvetsad arbetsgemenskap på en liten ort

Kylmäkoski är ett slutet fängelse med 113 platser, den är byggd 1993 och ligger i Ackas kommun mellan Toijala och Urjala. Det är omgivet av natur och det är mycket ljust inne i byggnaden. Arbetsgemenskapen är sammansvetsad och det råder en god anda här. De flesta intagna kommer från Birkaland. Många kommer hit som har korta straff, och det finns också en viss omsättning, på långt när alla hinner inte ens påbörja någon missbruksrehabilitering innan de ska ut.

Små framgångar i arbetet upplever man när man märker att den intagne har insett några saker som bidrar till en förändring, och när uppföljningsplanerna går vägen och den intagne ror dem i land. Större framgångar är det när du får höra att en tidigare intagen på avdelningen har lyckats förändra sitt livs gång och hålla sig nykter och utan brott ute i det civila livet. Det är dock något som är resultatet av den intagnes egen motivation och som jag naturligtvis inte kan ta åt mig äran för. Likväl det faktum att man kanske har kunnat hjälpa en människa i att förändras, det är en källa till glädje för mig.