Kamratstöd hjälper efter stressiga arbetssituationer på Riihimäki fängelse

På Ri­i­hi­mä­ki in­för­de man för två år se­dan debri­e­fings­mo­del­len där job­bi­ga si­tu­a­tio­ner tas upp och be­ar­be­tas vid sam­man­koms­ter som leds av en ut­bil­dad kam­rat­hand­le­da­re ännu un­der sam­ma ar­bets­pass. Spe­ci­al­hand­le­da­re Katja Hyy­tiä­i­nen sam­la­de in er­fa­ren­he­ter för sin ut­veck­lingsupp­sats om debri­e­fings­mo­del­len, och re­sul­ta­ten vi­sar på po­si­ti­va ef­fek­ter på både ar­bets­häl­san och ar­bets­sä­ker­he­ten.

Enhetschefen för Riihimäki fängelse Susanna Schugk-Laulumaa kom på idén till en modell för debriefing efter tillbud och kritiska situationer när hon märkte att personalens belastning hade stigit högre än vanligt. Personalen själva talade också om en ökad upplevd otrygghet.

– Det hade hänt incidenter i fängelset som höjde arbetsbelastningen till en högre nivå än vanligt. Ett flertal åtgärder vidtogs för att rätta till situationen, och denna modell var en av dem. Dessutom gjorde vi förbättringar till säkerhetstekniken och finslipade verksamhetsmodellerna och strategin när det gäller att ta in och placera fångar.

Riihimäki är det första fängelset i Finland att ta till sig modellen. Katja Hyytiäinens examensarbete bidrar med nya rön när det gäller modellens tillämplighet på förhållandena i de finländska fängelserna.

Polisen har använt modellen för debriefing av kritiska situationer i mer än 10 års tid, och positiva erfarenheter har gjort att modellen har anammats av andra säkerhetsmyndigheter. Det var också polisen som hade hand om utbildningen av kamrathandledare vid Riihimäki fängelse.

I debriefingsmodellen diskuterar man sig genom stressiga situationer i grupper och individuellt, under ledning av utbildade kamrathandledare. Varje anställd har rätt att begära om att en debriefingsdiskussion ska tas, och handledarna har en skyldighet att ordna en.

På Riihimäki lyckas man praktiskt taget alltid att ta diskussionen ännu under samma arbetspass, eftersom det finns en utbildad kamrathandledare med i varje arbetsskift.

– Regeln är att ingen går från jobbet förrän situationen är debriefad. Detta innebär att man inte behöver gå och ruva på det som hänt efter att arbetspasset tagit slut, säger Hyytiäinen.

På Brottspåföljdsmyndigheten jobbar personalen med brottsdömda personer i yrken där man riskerar att utsättas för yrkesrelaterat våld. Som arbetsmiljö skapar fängelserna en psykosocial belastning som avsevärt skiljer sig från arbetsförhållandena på övriga statliga myndigheter.

Arbetsbelastningen kan ta olika uttryck beroende på vad personen jobbar med. Den primära risken för övervakningspersonalen är fysiskt våld. De som jobbar med rehabiliterande insatser riskerar att drabbas av ställföreträdande traumatisering, eftersom fångarnas livssituationer ofta är utmanande, med flera överlappande problem i bakgrunden.

– Med debriefingsmodellen har medarbetarna lärt sig att förstå det arbete som andra anställda utför och vilken typ av belastningsfaktorer som är förknippade med varje enskilt jobb, säger Hyytiäinen.

Diskussionerna har bidragit till att man på enheten fått förståelse och förmåga att iaktta tysta signaler och identifiera situationer som pockar på krisbearbetning. Situationer kan vara stressande, även om de inte involverar direkt fysiskt våld.

Debriefingsdiskussionerna bidrar till anstaltssäkerheten

Alla som är inbjudna till debriefingssammankomsten har en skyldighet att delta, men ingen tvingas prata om sina känslor. Även om man i diskussionen fokuserar på de känslor som uppstått i situationen, diskuterar man också arbetssäkerheten.

– I samtalen ligger huvudfokus på känslor, reaktioner och tankar. Frågor som gäller taktiskt och tekniskt arbete dyker också upp, vilket får en att fundera på nya infallsvinklar när det gäller att göra jobbet. För det tar man dock separata möten för, säger Hyytiäinen.

En av de viktigaste faktorerna relaterade till anstaltssäkerheten är hur väl man känner till fångarna. I debriefingsdiskussioner är det möjligt för medarbetarna att lära känna fångarna bättre genom uppgifter och erfarenheter som kollegorna delar sig med.

– Diskussionerna ger upphov till en förståelse för varför en viss fånge agerar på ett visst sätt, och hur det kan vara lönt att arbeta med honom.

Att stressiga incidenter inte spökar i framtida möten med fången är enligt Hyytiäinen en av de största fördelarna med diskussionerna. Lämnas den stressiga situationen obehandlad, kan den anställde börja undvika vissa arbetssituationer och därmed i värsta fall utsätta kollegor för fara.

Är man stressad minskar också förmågan att observera omgivningen, vilket kan leda till tillbud.

Delade erfarenheter och kamratstöd främjar välbefinnande på jobbet

Verksamhetsmodellen för kritiska situationer bidrar till en akut krisbearbetning av stressiga situationer, men den kommer också med långvariga effekter. På sikt kan den psykosociala belastningen försvaga arbetsförmågan, vilket återspeglas i ökad sjukfrånvaro.

Petri Nurmi, chef för arbetarskyddet på Brottspåföljdsmyndigheten, ser hanteringen av den psykosociala stressen som en del i den resiliens och kristålighet som hjälper till att klara svåra arbetsförhållanden. Stödet från arbetsgemenskapen är viktigt när det gäller att hantera bördan som orsakas av de tunga arbetsförhållandena.

Nurmi känner igen den höga tröskeln som finns där för att be om hjälp, något som är typiskt för säkerhetsbranschen. Stresshanteringsmodeller för kritiska situationer verkar ha en effekt på att sänka denna tröskeln, och resultaten som Hyytiäinens redogör för i sitt examensarbete talar för detta.

– Ett gemensamt drag för de här yrkena inom säkerhetsbranschen är att det tenderar att finnas en inställning att man inte ska prata känslor, säger Hyytiäinen.

Med debriefingsmodellen kan stödet från arbetsgemenskapen fördjupas och tröskeln för att söka professionell hjälp kan sänkas. Utbildade kamrathandledare är skyldiga att vid behov hänvisa den anställde till företagshälsovården.

– På Riihimäki har kamratstödet hjälpt anställda att ta sig igenom stressiga situationer, även utan något stöd från företagshälsovården, säger Hyytiäinen.

Med debriefingsmodellen har diskussionskulturen på Riihimäki blivit mer öppen. Det har lett till att tröskeln för att prata om svåra saker har sänkts, information utbyts mellan personalen i större omfattning och förståelsen för kollegornas arbete har ökat.

– Utifrån den senaste tidens diskussioner ser det som om det inte längre finns den mentalitet där anställda kände att de måste stå ut med en orimlig psykosocial belastning, och att man vare sig kunde eller att det inte lönade sig att be om hjälp för att ha den under kontroll, säger Petri Nurmi.

Modellen ska införas allmänt inom Brottspåföljdsmyndigheten, och det första webbinariet om debriefingsmodellen för hela personalen är schemalagt till maj månad.

– Målet för den närmaste framtiden är att skapa en enhetlig riksövergripande modell för krisbearbetning och att säkerställa att varje enhet får en utbildad tjänsteman dedikerad till saken, säger Nurmi.

Debriefingsdiskussionerna är något som inte är begränsat till enhetsnivån. Katja Hyytiäinen hoppas på att debriefingsmodellen framöver ska få en fördjupad tillämpning inom Brottspåföljdsmyndigheten, genom riksövergripande traumaworkshops, där medarbetarna kan dela med sig erfarenheter och få nya infallsvinklar på sitt arbete över enhetsgränserna.