Brottspå­följds­kli­en­ter och sä­ker­het på ar­bets­plat­sen: från risk till re­surs?

Vi är vana vid ett tankesätt där brottspåföljdsklienter alltid utgör en risk när det gäller säkerhet på arbetsplatsen. Därför är det inte konstigt att man i första taget inte tänker på är att de på något sätt skulle kunna bidra till säkerheten på arbetsplatsen. En sådan dimension är dock tänkbar.

Under min karriär har det varit massor med exempel på situationer där en fånges agerande har förhindrat att ytterligare skada uppstått. På en arbetsplats i ett öppet fängelse där man uppförde murar bidrog en fånges vigilans till att förekomma en allvarlig arbetsolycka. I ett annat fall ingrep en fånge och förhindrade att en brutal misshandel övergick till brott mot liv. Jag kan inte på mina fingrar räkna upp hur många gånger fångar på eget initiativ har uttryckt oro över säkerheten i fängelset.

Skulle brottspåföljdsklienterna kunna bidra till säkerheten på arbetsplatsen i större utsträckning? I rådande situation där de slutna fängelserna är kroniskt överbelagda och det inte finns tillräckligt med övervakande ögon torde frågan i vart fall ägnas en granskning. Ute i världen går det att finna massor med exempel på hur fångar bidragit till att förbättra säkerheten på arbetsplatsen. Det kan handla om att främja konfliktlösning, delta i säkerhetsutbildning eller övervaka säkerhetsförhållandena på arbetsplatserna.

På San Quentin State Prison i Kalifornien har man infört ett program där fångar får fungera som konfliktlösare, bli ett slags ”fredsbevarare inne i fängelset”. Fångarna får utbildning med fokus på icke-våldsam kommunikation och färdigheter i problemlösning. Utbildningsprogrammet har haft en påvisbar inverkan på säkerheten på San Quentin: våldet har minskat få fångarna själva har kunnat ingripa i konflikter innan de hunnit eskalera.

I Storbritannien, särskilt på HMP Wakefield, har fångarna deltagit i att utveckla en säkerhetskultur genom att ge konstruktiv feedback och delta i utbildning kring säkerhetsfrågor. Fängelset har anordnat paneldiskussioner där fångarna kunnat ge direkt feedback till personalen om olika faromoment och komma med förslag till förbättringar när gällt säkerhet på arbetsplatsen. Samarbete mellan fångar och personal kan alltså förbättra det funktionella i fängelset och förhindra att incidenter och tillbud inträffar. Även här hos oss skulle vi göra klokt i att identifiera fler sätt på vilka fångar och samhällspåföljdsklienter kunde bidra till säkerheten på arbetsplatsen genom sitt eget agerande.

Utrustning, verktyg och materiel som används i fängelset kan framkalla fara om de inte används på rätt sätt. Genom att göra alla och envar medvetna om säkerhetsanvisningarna kan vi hjälpa alla att ändra på sitt eget beteende och på så sätt förebygga skador. Utbildningen kunde omfatta brandsäkerhet, första hjälpen, konfliktlösning och förebyggande av tillbud och incidenter. Fångar som aktivt deltar i utbildningen kan hjälpa inte bara sig själva utan även andra fångar och personal att förekomma incidenter. Skulle det till och med kunna finnas någon form av pris som erkänsla för fångar eller klienter som lyckats främja säkra arbetsförhållanden under året?

En nyckelfaktor för arbetsskyddet i fängelserna är dock fångarnas eget ansvarstagande och beteende. Med tanke på att en person allt som oftast hamnar i fängelse just på grund av att han eller hon inte bryr sig om sin egen och andras säkerhet, skulle en sådan strategi i bästa fall till och med kunna reducera återfallsrisken och öka säkerheten på arbetsplatsen.

Skribenten Petri Nurmi är arbetarskyddschef i Brottspåföljdsmyndigheten.