In­falls­vinklar på ökad an­vänd­ning av ung­doms­straff

Det nuvarande regeringsprogrammet försöker bekämpa den ökade ungdoms- och gängkriminaliteten bland annat genom att förbättra regelverket kring ungdomsstraff. Dessutom betonas allvaret i gärningen, vilket kunde göras till exempel genom att införliva inslag av samhällstjänst i ungdomsstraffet. Att få en ökad användning av ungdomsstraffet jämfört med tidigare satts också ut som mål.

Ungdomsstraffet är en påföljd för 15 till 17-åringar som omfattar övervakning, aktiviteter och program för att främja ungdomars sociala handlingsförmåga, allt detta förenat med stöd och vägledning. Påföljden kan även omfatta arbetsrelaterad orientering som sker under övervakning. Sammankomster som hänför sig till verkställighet av påföljden får inte ta mer än åtta timmar i veckan. Det handlar alltså om en relativt intensiv påföljd jämfört med övervakning av villkorligt bestraffade unga där det förekommer cirka ett till två sammankomster i månaden. Ungdomsstraffet skiljer sig från ovannämnda påföljden också i att skulle den dömde inte fullgöra sina skyldigheter kan den oavtjänade delen av påföljden omvandlas till ovillkorligt fängelse.

Trender i användningen av ungdomsstraff

Ungdomsstraffet har ingått i den permanenta lagstiftningen sedan 2004, men dess användning har varit ganska begränsad. Under de senaste tre åren har ungdomsstraff dömts ut som mest i 13 fall per år. Antalet inhämtade utlåtanden om lämplighet till ungdomsstraff har dock under samma period ökat från 42 till 99 på årsnivån, något som är uppmuntrande. Visserligen är uppföljningsperioden relativt kort och tillåter inte att dra särskilt långtgående slutsatser. Det återstår att se om ökningen av antalet begärda utlåtanden kommer att påverka antalet domar till ungdomsstraff. Tiden kommer också att visa om det skett en ökning i antalet utdömda ungdomsstraff och om regelverket utvecklats på ett ändamålsenligt sätt. Den viktigaste aspekten av utvecklingen kommer dock att vara den slutliga effekt som åtgärderna gett.

Fördelar och utmaningar i praktiken

Vilka är då fördelarna med ungdomsstraffet sett ur det praktiska arbetets synvinkel? Det har inte dömts ut några ungdomsstraff i Vasa hovrätts domkrets efter 2009, så under min inemot tjugoåriga karriär på Brottspåföljdsmyndigheten har jag inte fått möjlighet att skaffa någon mig praktisk erfarenhet av verkställigheten av ungdomsstraff. Jag frågade runt på samhällspåföljdsbyråer, där ungdomsstraffets intensitet uppfattas som något positivt: ett fast grepp om den dömde möjliggör ett utvärderande och stödjande arbetssätt och en aktiv hänvisning till samhällets tjänster. Möjligheten att i förekommande fall inkludera arbets- eller utbildningsrelaterat innehåll i påföljden upplevs också som något positivt.

Jag har också fått höra ifrågasättas om unga människor verkligen kan förankras i villkor som verkställigheten av påföljden innebär, då det intensiva med påföljden gör det mer krävande att avtjäna den. Frågan har också väckts om innehållet i övervakningen förenad med villkorligt fängelse kunde göras lika intensiv, och ifall så, är det alls nödvändigt att döma ut några ungdomsstraff. När det gäller ökad användning av ungdomsstraffet behövs också debatt om huruvida man ska gå in för att rikta påföljden i större utsträckning på dem som i nuläget döms till fängelsestraff förenat med övervakning eller till dem som åker in i fängelse istället för att dömas till någon samhällspåföljd. Slutresultatet kommer sannolikt att bli både och. Oavsett vilket vore det bra med mer diskussion om åtgärder för att öka användningen av ungdomsstraff, både inom Brottspåföljdsmyndigheten och med intressenter.

Samhällspåföljdsbyråerna behöver resurser för effektivt påföljdsarbete

Inget överraskande i att man i debatten även tagit upp frågan om resurserna när det gäller arbetet med samhällspåföljder. Att öka antalet inhämtade utlåtanden respektive antalet domar till ungdomsstraff räcker inte för att göra användningen av ungdomsstraffet mer effektiv. Högkvalitativa och effektiva återfallsförebyggande insatser för ungdomar kräver resurser, vilka skapar förutsättningar för en högkvalitativ bedömning i utlåtandeskedet och ett intensivt påverkansarbete i verkställighetsskedet. Att blott och bart öka antalet ungdomsstraff kommer inte att leda till att det mål som i slutändan eftersträvas. Kampen mot den ökande ungdoms- och gängkriminaliteten kräver ett kvalitativt verkställighetsarbete, vilket inte kommer att uppnås utan tillräckliga resurser.

Institutet för kriminologi och rättspolitik vid Helsingfors universitet har sammanställt en översikt som jämför ungdomsstraff och villkorligt fängelse förenat med fängelse som påföljdsformer för minderåriga och unga (Nuorisorangaistus ja valvonnalla tehostettu ehdollinen vankeusrangaistus alaikäisten ja nuorten seuraamuslajeina Katsauksia 56/2023). I översikten granskas bland annat orsakerna till den ringa användningen av ungdomsstraffet och erfarenheterna som åklagare och personer som arbetar med ungdomar vid Brottspåföljdsmyndigheten har av de olika påföljdsformerna. Enligt översikten har personalens erfarenheter av ungdomsstraffet i huvudsak varit positiva, medan resursfrågor också är något som personalen tar upp. Jag rekommenderar å det varmaste att ta del av denna intressanta översikt!

Skribenten Eija Kamppila är enhetschef från samhällspåföljdsbyrån i Österbotten