So­ci­al re­ha­bi­li­te­ring hjäl­per fång­ar att ta sig ur kri­mi­na­li­tet

Enligt den nya undersökningen om fångarnas hälsa och välbefinnande 2023 var fångarnas upplevelse av delaktighet klart svagare än hos den finländska vuxenbefolkningen i övrigt. Det är därför ingen slump att social rehabilitering, som främjar delaktighet, förmodligen är den enda service som är tänkt att produceras gemensamt, och som finns där, med något varierande betoningar, i både fängelselagen och socialvårdslagen.

I och med organisationsförändringen vid Brottspåföljdsmyndigheten tillträdde jag en ny tjänst vid enheten för utveckling och kvalité, där utveckling av social rehabilitering ingår i mina arbetsuppgifter. Eftersom en hel del utvecklingsinsatser skett inom socialvården när det gäller social rehabilitering, tog jag del av de insatser som redan gjorts, bekantade mig med expertnätverk, kvalitetskriterier och den modell för social rehabilitering som Institutet för hälsa och välfärd (THL) tagit fram. Vid Brottspåföljdsmyndigheten började jag med att samla in erfarenheter från fångar på avdelningen för korttidsintagna på Helsingfors fängelse. Vid Brottspåföljdsmyndigheten är den sociala rehabiliteringens serviceväg dock i all sin enkelhet en väg till service, som styrs av planen för strafftiden och som i detta fall leder till avdelningen, där aktiviteterna ska stärka vardagsfärdigheter, sociala färdigheter och gemenskapsfärdigheter.

Därefter träffades vi inom ramen för en sektorsövergripande arbetsgrupp, som utöver sakkunniga från Brottspåföljdsmyndigheten bestod av experter Vanda och Kervo välfärdsområden. I arbetsgruppen beskrev vi serviceprocessens nuläge och diskuterade förbättringsförslag och kritiska punkter utifrån de klientupplevelser som vi hade hämtat in. En erfarenhetsexpert var också med i arbetsgruppen.

Social rehabilitering ger stöd i situationer där de grundläggande strukturerna i vardagen rubbats

I mitt utvecklingsarbete har jag gång på gång återkommit till frågan om vem som är klient inom den sociala rehabiliteringen. Inom socialvården definieras en klient som en person som riskerar social utslagning eller som redan är utslagen. Enligt denna definition kan så gott som alla klienter vid Brottspåföljdsmyndigheten ses som potentiella klienter för social rehabilitering, åtminstone i stunden. Då kan social rehabilitering bland annat fungera som ett steg mot yrkesinriktad rehabilitering eller missbruksrehabilitering, eller som ett stöd vid sidan om dessa. Social rehabilitering kan också gå ut på att aktivt upprätthålla nuläget, utan målsättning att ändra på den. Social rehabilitering ger alltså stöd i situationer där de grundläggande strukturerna i vardagen har rubbats, till exempel genom att man åker in.

Social rehabilitering består av följande komponenter:

• Identifiering av rehabiliteringsbehov och bedömning av social funktionsförmåga. Ett av verktyg som används här är en rad välbefinnandeindikatorer utifrån klientens egen bedömning.
• Det planmässiga i rehabiliteringsprocessen och att den samordnas i med välfärdsområdet.
• Intensivt individuellt arbete innebär socialt arbete eller social rådgivning, som innebär regelbundna möten med en yrkesutbildad person inom socialsektorn.
• Gruppaktiviteter, som kan vara aktiviteter som stärker färdigheter i vardagen, sociala färdigheter och gemenskapsfärdigheter. Kamratstöd är också något som kan komma till användning vid gruppaktiviteterna.

I social rehabilitering kombineras individuellt stöd med ett brett utbud av stöd som hänför sig till funktionella färdigheter. Social rehabilitering kräver alltid även bedömning och planering, eftersom ett holistiskt och målinriktat tillvägagångssätt behövs för att ta itu med problem som funnits där en längre tid. En tydlig planering av rehabiliteringen i samverkan med klienten stärker också klientens egen delaktighet.

Viktigt att i samråd utveckla komponenterna av social rehabilitering

Vi arbetar för närvarande med att ta fram en servicebeskrivning för social rehabilitering vid Brottspåföljdsmyndigheten. Brottspåföljdsmyndigheten har tidigare utarbetat en servicebeskrivning för bedömning av fångarnas arbets- och funktionsförmåga i samarbete med fånghälsovården. Tyngdpunkten i beskrivningen ligger på hänvisning till FPA, där rehabilitering eller pensionsmöjligheter ska redas ut. Servicebeskrivningen för social rehabilitering fokuserar på hänvisning till olika sociala rehabiliteringstjänster som tillhandahålls inom välfärdsområden. Arbetet med servicebeskrivningen pågår fortfarande och kräver ett nära samarbete med socialvården.

Utvecklingsarbetet har varit givande och gett idéer när det gäller att en allsidig utveckling av Brottspåföljdsmyndighetens insatser. En närmare granskning av den sociala rehabiliteringen har bidragit till att konkretisera arbetsfördelningen mellan Brottspåföljdsmyndigheten och socialvården.

Det finns ingen enkel regel för den arbetsfördelningen, eftersom den sociala rehabiliteringen alltid bör anpassas individuellt. Ibland är det fängelset som organiserar gruppverksamhet eller förstärkt individuellt arbete, ibland är det mer gynnsamt för klienten att delta i en verksamhet som tillhandahålls av välfärdsområdet.

Utvecklingsarbetet har också utmanat oss att reflektera över det inbördes förhållandet mellan de olika komponenterna av social rehabilitering. Hur kan vi få de bitar som produceras av de olika aktörerna att fungera tillsammans redan under fängelsetiden så att de bildar en meningsfull helhet för klienten? Jag tror att det viktiga här är att utveckla dessa komponenter av den sociala rehabiliteringen i samverkan. Detta innebär gemensamma utvecklingsinsatser på en multiprofessionell grund inom Brottspåföljdsmyndigheten och i samverkan med välfärdsregionerna och andra intressenter som tillhandahåller olika typer av rehabiliterande gruppaktiviteter i fängelserna. Och naturligtvis, till stöd för inkluderingen, i samverkan med dem som ska ta sig ur kriminalitet. Vem ställer upp och kommer med?

Skrivare: Sanna Kohvakka