Att lyfta fram fångar i medierna kan undergräva säkerheten i fängelserna
Glorifierandet av narkotikarelaterad gängkriminalitet, som tidvis förekommer i medierna, är en utmaning för fängelserna.
Medierna, och genom dem allmänheten, är oerhört intresserade av vad som händer innanför fängelsemurarna. I fängelserna syns detta ibland i att det dyker upp en massa experter utanför brottspåföljdssektorn som vet bättre vad som sker och händer i fängelserna än personalen själva.
Visst är det positivt att medierna intresserar sig för fängelserna, som är en av grundpelarna för tryggheten och säkerheten i samhället, och för det dagliga livet och verksamheten som pågår i dem. Det är viktigt att människor, särskilt de som lever det civila livet ute i samhället, får veta hur livet i fängelserna ser ut och vilka utmaningar och mål som finns där. Det ska också finnas en öppen diskussion om missförhållanden. Tillsyn över fängelsernas verksamhet utövas från en hel rad olika synvinklar, och på detta sätt kan eventuella fel också rättas till.
Detta med medierna kommer också med nackdelar, om man tänker på fängelserna, dem som avtjänar straff där, och personalen. Riskerna i verksamheten behöver bedömas regelbundet, och en av dem, särskilt när det gäller riskerna utifrån, är mediernas sätt att lyfta fram fångar utan hänsyn till de negativa konsekvenser detta kan få för anstaltsäkerheten.
Ett konkret exempel på en potentiell risk för anstaltens säkerhet var artikeln i Iltalehti den 24 oktober. Journalisten beskrev i detalj fångar som, enligt uppgift från någonstans, skulle vara bosatta på samma avdelning. Bland andra fångar kan dylika uppgifter ge upphov till en risk som är svår att avvärja och kräver personalens ingripande. I artikeln räknar journalisten upp problem som fängelsetiden medför, men samtidigt ser hon inte vilka risker ogenomtänkta och okontrollerade påståenden kan skapa i anstalten. Hotbilden kan vara våld mellan fångar, men också mot personal. Avoghet mot tjänstemän bör ingalunda underblåsas, utan motarbetas på alla möjliga sätt.
Jag vill också lyfta till en öppen diskussion de potentiella negativa konsekvenserna för fångarna. Att en fånge ställer upp i medierna kan inte påstås hjälpa honom att ta sig ur gamla mönster, utan i värsta fall tvingar det honom att hålla på med en viss roll på avdelningen och på så sätt göra personalens arbete svårare. En annan utmaning är den glorifiering och glamourisering av narkotikarelaterad brottslighet som tidvis förekommer i medierna.
Det är en krävande uppgift för anstaltsledningen och personalen att upprätthålla en trygg och säker miljö för både fångar och personal. Riihimäkis fängelse har, i likhet med andra anstalter, till uppgift att rehabilitera fångarna. Riihimäki fängelse har dessutom den utmanande uppgiften att göra det möjligt för andra enheter att ha säkrare förhållanden utan fångar med negativ inverkan på övriga. I praktiken innebär detta att fångar som har ställt till det i en anstalt på lägre säkerhetsnivå överförs till Riihimäki fängelse. En fånge kan också placeras direkt i Riihimäki fängelse. Varje enhet har till uppgift är att se till att fångarna har trygga och säkra förhållanden att avtjäna sitt fängelsestraff i.
Personalen på Riihimäki fängelse består av kompetenta medarbetare. Majoriteten arbetar inom övervakning, men det finns en hel del personal verksamma inom rehabilitering, utbildning och arbetsdrift. Därtill finns det en hel rad samarbetspartners, allt från fånghälsovårdens anställda till gymnasielärare. I bästa fall kan fängelset ge fångarna möjlighet till rehabilitering, utbildning och andra meningsfulla aktiviteter som bidrar till deras chanser att klara sig i det civila samhället. Ansvaret för det egna livet ligger också till stor del hos fången själv.
Jag skulle gärna se att fler av de positiva aspekterna med fängelserna togs upp i samhällsdebatten.
Om skribenten:
Susanna Schugk-Laulumaa är enhetschef för Riihimäki fängelse